Nu är jag på hemmaplan och kan tyvärr inte delge information om hur läget är på Cypern. Dock har jag kommit över en del bildmaterial från det så kallade "sabotaget" från premiärmatchen.

Det såg ut ungefär såhär....

Okej. Jag börjar med att ursäkta mig för dröjsmålet till det här, mitt sista, blogginlägg från denna mest makalösa vistelse på Cypern. Hoppas ni har överseende med detta, för nu kommer avslutningen.

Torsdag

 "Dyra jackor, existentialism och fulla bekännelser"

Gårdagen kan ha varit en av de mer spektakulära kvällarna på länge. För att börja i rätt ända så  var vi förra veckan ute på stan och spanade i alla klädbutikerna. Ett stort utbud visade det sig. Thomas blev som tokig när vi besökte Timiniz, en butik som ägdes av Constantinas (spelare i laget som varit vår värd de flesta dagarna här) gästvänliga far. Det var Hugo Boss, Georgio Armani och Dolce&Gabbana för hela slanten. För Thomas, som inte drar sig för att spendera sina stålar när det beger sig, blev besöket en långdragen kärlekshistoria.

I avdelningen för Hugo Boss hittade Thomas en skinnjacka som han blev omåttligt förälskad i. Inte speciellt märkvärdig om du frågar mig eller Palmen, förutom att den gick loss på 1150 euro.

Yes, du läste rätt. 1150 euro. Närmare 12 000 svenska riksdaler. Om ni av tidigare inlägg inte fått bilden av Thomas att han är mer eller mindre tokig, så skulle jag våga kalla det här ett praktexempel på just det. Speglarna gick varma medans Thomas iklädd sin nya kärlek stoltserade framför dem. Thomas hade oturligen inte 1150 euro med sig, utan fick be butiken att hänga undan jackan tills han skulle återvända den kommande veckan.

Igår var det så dags. Constantina tog oss till affären där allting skedde. Thomas som inte följt med i utvecklingen de senaste 25 åren har givetvis inte betrotts med något VISA-kort, varför jag fick ta min egen kosing och bekosta kalaset. Att jag har en ordentlig hållhake på Thomas tills dess att han har betalat mig förstår ni säkert.

Jackan har sedan dess varit inlåst i ett kassaskåp i tjejernas lägenhet och är förhoppningsvis i säkert förvar. Räkna med att Thomas kommer att sitta med jackan under armen när planet lyfter senare inatt, 04:00 lokal tid!

På vägen tillbaka från snabbköpet var Thomas så entusiastisk över sitt köp att käften glappade på högvarv. Om Constantina inte varit trött på honom förut, så vågar jag nästan slå vad om att hon suckade djupt inombords när Thomas börja prata om myrornas livscykel.

Thomas som för några dagar sedan påbörjade sin hektiska myrjakt kunde inte låta bli att vädra sina tankar om dessa små enerverande varelsers existentiella tillvaro.

En tanke som surrade i huvudet på Thomas handlade om huruvida Constantina trodde på reinkaranation eller vad hennes livsåskådning överhuvudtaget var. Som ortodox kristen trodde hon givetvis på att alla kommer till himlen (även Markus), förr eller senare.

- Even the murderers? Frågade Thomas fundersamt.

- Yes, if they beg for forgiveness, they will, svarade Constantina diplomatiskt.

- So if I kill Markus, I will go to heaven anyway? Fortsatte Thomas...

- Phew, that's a though one, but yes. If you apologize to God and regret your action.

- Then I think I will gas him death. Or not. Hang him. Or not. I will buy a gun. Or not. Drive over him with a car, yes. That I'll do. That's the easiest and cheapest way to get rid of him.

Konversationen avbröts då Thomas slutligen blev, liksom Buddha, upplyst när vi åkte för en supermarket och Thomas upptäckte att allt han behöver för att överleva är Kellog's Frosties och semiskimmed milk. Constantina var mer än villig att få avsluta samtalet och skyndade därför ur bilen för att inhandla livsnödvändigheterna.

Vi kom slutligen tillbaka till lägenheten där vi dödade lite tid innan det var dags för århundradets förfest. Hamlet Pub & Sportsbar var platsen, igen.

Innan avfärden dit lyckades jag med att vadslå med Thomas om 1700 kronor som för min del kändes som en säker insats. Vadet gällde, som vanligt, Thomas som inte druckit alkohol sedan Sveriges gruppspelfiasko mot Costa Rica i VM 1990 då han firade 2-1 förlusten, patriot som han är (eller?).

Vadet gick i, tro det eller, stupet redan efter en halvtimme. Thomas satte då i sig en coca cola med J&B whiskey, för att 20 minuter senare sitta och bekänna för sin trogne kamrat Therése Björck hur "jävla bra hon är".

"Alltså Björcken... Du är så jäääävla braooo!" x34.

Detta tillfälle finns givetvis förevigat på film som om några dagar kommer att publiceras över nätet, till Björcks stora lycka.

Nu måste jag tyvärr avsluta. Det är sista natten med gänget ikväll och vi ska ut och äta och sedan avsluta kvällen på en av nattklubbarna här. Thomas har lovat att reprisera gårdagens whiskey-utspel, något som vi alla ser fram emot.

01:00 är vi dock tvugna att återvända till lägenheten där vi blir upphämtade av Savas som kör oss till flygplatsen.

På återseende!

I morse fick vi besked om att Björck, Vlora och Iffie är spelklara vilket har lättat stämningen avsevärt här nere. Det kändes nästan som att man började tappa sin trovärdighet i helgen, eftersom inget man försökte verkade gå i lås. Nu är alla åter glada och ser fram emot att få spela match på söndag.

De senaste två dagarna har väl varit relativt lugna här nere, varför det inte riktigt har funnits så mycket att blogga om. Men jag ska försöka förlusta er med ett och annat.

Iffie anlände igår morse, väldigt tidigt. Hennes plan landade i Larnaca kl. 03:00 lokal tid. Jag skulle åka med Costas (Presidenten) för att plocka upp henne. Bestämde under eftermiddagen att Costas skulle hämta upp mig vid tjejernas lägenhet strax efter två för att hinna till flygplatsen i tid. Jag lämnade Thomas ensam strax efter klockan åtta och styrde skutan (hyrbilen) mot lägenheten där jag slappade med Björck och Vlora innan de gick och la sig. Jag passade på att försöka sova en timme på soffan och ställde klockan för att hinna går ner i tid innan Costas skulle plocka upp mig.

01:45 ringde alarmet och som en yrvaken storm dundrade jag upp ur soffan och ner på parkeringen där jag väntade.

Och väntade.

Och väntade..

Och väntade...

Till slut blev klockan 03:15 och innan dess hade jag hunnit skicka flertalet sms samt försökt ringa Costas utan någon som helst respons. Helt plötsligt blev jag ganska säker på att jag antagligen bara hade drömt att jag skulle följa med och plocka upp Iffie, eller att det helt enkelt var fel dag. Jag lämnade därför lekplatsen som jag hade suttit och gungat på i en dryg timme och gick upp för att lägga mig i soffan och slumra vidare.

Då ringer Costas.

- Hey Markos (Markus på grekiska).

- Yes Costas, where are you?

- Hey Markos. Markos are you there?

- Yes..... Costas?

- Yes Markos. I must have fallen asleep.

- Oh, really? I thought you picked me up like an hour ago?

...... eller så sa jag inte riktigt.

Men i alla fall så kom vi fram till att det vore trist för Iffie om hon skulle stå och vänta på att vi skulle vakna, så Costas tog kontakt med Iffie som tog första bästa taxi till lägenheten där Mr. Presidente mötte upp och gjorde sig förtjänt av att bära upp Iffies miniresväska (gigantisk!).

Iffie var måttligt nöjd med vad hon fick se och går redan under epitetet "crazy", efter endast en träning. Fråga mig inte varför......

Har förstått att ni där hemma inte kan få nog av Mr. Thomas Mårtensson, så därför ska jag inte spara på krutet. Något som jag inte lyckats få med i tidigare berättelser handlar om toapapper.

Thomas har i vanlig ordning packat halva sin resväska med mediciner, ett litet hörn med kläder och resten med..... toarullar! Sådana dryga som rymmer typ 250 meter papper på lika mycket plats som en annan rymmer 100 meter. Vilket ju innebär att pappret är snarare som sandpapper än just toapapper.

Och varför nu detta då? Ja, det kan man undra. Häromdagen tog jag tillfället i akt att fråga.

- Varför har du egna toarullar med dig?

- Pappret här nere är som sandpapper.

- Nej, jämfört med det du har med dig så är det som bomull.

- Det spelar ingen roll. Det går iaf inte att använda det. I sånna här länder så är det preparerat med massa kemikalier som är känsliga för ändtarmen. Inte konstigt turister blir sjuka.

Igår var vi iväg och bowlade, igen, efter träningen. Space Bowl kunde förutom bowlingen erbjuda den hittills godaste maten. Space sandwich. En clubsandwich med grillat kycklingbröst och en ordentligt god sås. Sås som annars är en bristvara här nere bland torrgrillad kyckling och gris var efterlängtat.

Efter maten trodde Thomas att han med sitt lag skulle ta revansch för förlusten senast, men icke. Trots att Thomas hade betydligt mer tur och gick en 160-runda så hjälpte det föga. Bowlingdrottningen Skevi (en spelare i laget) hade en dålig dag och landade strax under 200. Yoda, till vardags libero i Nea Salamina, visade också prov på färdigheter i bowling och var en starkt bidragande orsak till varför mitt lag än en gång gick segrande ur det prestigefyllda mötet. Min egen insats ska som vanligt inte förringas. Laget kan tacka mig för de 76 poäng som jag skramlade ihop, för utan dem hade vi aldrig vunnit!

Dagen som gått började på gymmet i sedvanlig ordning. Thomas, som inte får nog av sig själv, gick som vanligt sitt spegelpass på 1 timme och 20 minuter. Spegelpass? undrar ni... Det är så enkelt som det låter. Han går med två hantlar som han knappt orkar lyfta sen testar han samtliga speglar på hela gymmet och säger tyst för sig själv "Jävrar vad stor man har blivit", samtidigt som han försöker lyfta en av två hantlar för att kunna titta extra noga på ärmen med uppkavlad tröja.

Batteriet börjar dö på datorn.

Ikväll har vi varit på Hamlet Pub & Sportsbar och tittat på matchen mellan Anorthosis och Inter. En rökig upplevelse, minst sagt. Precis som överallt annars i medelhavsländerna så röker 90% av befolkningen och eftersom det inte finns något rökförbud nära pubarna så är det inte utan att man får tvätta sina kläder efter en kväll.

Jag avslutar med att citera Iffie:

"I wouldn't be surprised if my shit smells like smoke tomorrow."

Idag spelades seriepremiären. Matchen gick mellan fjolårstvåan Nea Salamina och fjolårselvan (av 14) Apollon (inte att förväxlas med det särskrivna ordet med samma stavning). Apollon liksom många andra lag i ligan har inför säsongen förstärkt med utländska spelare för att ha en chans att vinna ligan. Fem rumänska spelare var att finna på laguppställningen, samtliga enligt källor från det Rumänska landslaget som för några veckor sedan förlorade med 3-0 över det Svenska landslaget.

Tänkte skriva ett kortare referat om matchen, men känner att vi inte bör gå händelserna i förväg utan börjar berättandet innan matchen ens hade börjat.

När vi kommer till arenan, som för övrigt var samma som den KDFF mötte det Cypriotiska landslaget på tidigt i våras, upptäckte vi - liksom alla andra - att idrottsplatsen var vandaliserad. Förutom klotter på väggarna till omklädningsrummen och krossade rutor så var det ena målet - hör och häpna - sågat i två delar. Ribban var itusågad på mitten. Nätet till målet var väl nästan i fyra delar och runt haveriet stod flertalet Cyprioter och skruvade sig.

Mitt och Thomas teori:

Eftersom spelarlicenserna från det Cypriotiska förbundet inte är utfärdade, trots att alla papper från Svenska förbundet är skickade och samtliga svenska spelare är spelklara, i praktiken, så har vi räknat ut att det handlar om mygel. Vi fick senare också veta från målvaktstränaren till laget att det hade hänt förr att vissa lag i herrarnas liga hade mer fördel än andra när det handlar om spelarövergångar m.m Salaminas herrlag fick ifjol avstå några av sina utländska nyförvärv de första omgångarna för att pappersexercisen på förbundet inte var färdig. Samtidigt som det tog en timme för andra lag i ligan att få sina spelare färdiga för spel.

När vi dessutom får veta att Apollon på sen fredagseftermiddag (efter stängningsdags) har signat ytterligare ett nyförvärv (förutom de första fyra) så minskar väl inte misstankarna om myglet.

Nåväl. Att Björck och Vlora inte hunnit bli spelklara har gett eko bland alla runt om laget. Vem vi än träffar och pratar med känner till Salaminas och deras Svenska nyförvärv - bevisligen en stor grej här nere.

Min och Thomas teori är då slutligen att det är några Salaminasanhängare som inte har varit nöjda med hur allting har skett, varför de natten före match saboterar spelplanen i hopp om att få matchen flyttad tills det att spelarna har sina licenser klara. Vad man inte hade räknat med var att den lokala svetsaren bodde granne med spelplanen och ganska snabbt kunde vara på plats med svets för att få målet spelklart. Otur också för dessa vandaler att världens största vaktmästare (250 kg, minst!) använde målnät som linne under sin sweatshirt. Han offrade självklart detta för att få matchen att spelas.

Kan inte nog påminnas att det enligt den mycket eminente målvaktstränaren troligen inte hade något samband med vår match, utan antagligen snarare till herrmatchen som spelades efter (föga troligt om du frågar mig och Thomas).

Att jag och Thomas inte kom på idéen innan ovannämnda vandaler beklämde oss en del, då vi hade en liten smartare lösning om hur målet skulle havereras för att inte kunna svetsas ihop igen - nämligen att såga av ena stolpen och helt enkelt plocka med den tillbaka till hotellet.

Hur som helst. Matchen gick igång bara fem minuter efter utsatt tid, 11:05, och oron i laget när man fått veta om de Rumänska nyförvärven gick inte att ta miste på i inledningen av matchen. Ju längre det gick desto mindre respekt hade man dock för motståndarna och till slut blev det jämnt. Varken Salaminas eller Apollon hade speciellt många målchanser (4 respektive 9) på hela matchen och utifrån sett kändes det som en typisk 0-0 match.

Salaminas visade att man håller bra klass då man utan några utländska spelare stod upp bra mot ett lag som spelade med fem stycken sådana, tillika landslagsspelare. Visst hade man hoppats på en vinst, inte minst med tanke på att man borde tilldömts en straff i slutetappen av andra halvlek, men sett till prestationen så var det här bra! För att ha något att jämföra med där hemma så snackar vi lag i klass med Sveriges division 2-serier, nedre halvan. Alltså inte helt pjåkigt, trots allt.

Efter matchen åkte vi och åt tillsammans med några spelare och sedan styrde vi vårt röda lyxskepp mot tjejernas lägenhet där jag och Thomas hämtade upp våra saker (vi har bott där i två dagar) och återvände senare till hotellet där vi nu sitter och funderar över dagen.

Thomas separationsångest från Palmen har idag kulminerat och tack o lov att jag har haft både Björck och Vlora att umgås med, annars vet jag inte hur jag hade klarat mig. Den mannen är makalös - say no more.

Varje gång jag går in i badrummet för att borsta tänderna efter Thomas så hittar jag alltid en stor klick tandkräm i vasken. Att det inte är av en slump blev tydligt efter fyra dagar samma klick hela tiden återvänder, morgon efter morgon. Anledningen till detta har kanske de flesta redan kunnat räkna ut. Jo....

- Varför klickar du ut tandkrämen i vasken istället för på tandborsten?

- Det är inte den tandkrämen som jag tar på tandborsten. Det är bara den första biten som jag måste klicka väck så jag försäkrar mig om att där inte har varit någon och suttat på tuben.

- För folk brukar gå och sutta på andras tandkrämstubar.......

- Man vet aldrig med folk som inte varit i närheten av tandkräm på ett tag, då kan de göra vad som helst för en sutt!

Det var allt för idag. Inatt kommer Iffie med flyget och flyttar in hos Vlora och Björck och gör sannerligen sin första träning med laget imorgon som tränar klockan sex. Innan dess hinner jag, Thomas, Björck och Vlora besöka gymmet och antagligen inta vår vardagliga dos av sol.

Ps. Sedan Palmen lämnade Cypern har vi inte lyckats köra fel en enda gång här nere, om det är av slumpen eller ren skicklighet låter jag vara osagt.... Ds.

Thomas ligger nu på soffan i Vlora och Björcks lägenhet och summerar dagen som har gått. Thomas berättar, jag skriver.

00:45 - Palmen lämnar Cypern

00:46 - Efterfest börjar. Gäster: Thomas

00:48 - Efterfest slut.

00:52 - Thomas går till sängs.

03:15 - Thomas tömmer blåsan.

03:24 - Thomas går till sängs igen.

04:30 - Thomas tömmer blåsan.

04:37 - Thomas går till sängs, igen.

08:10 - Thomas vaknar.

08:13 - Thomas baddar vaden med Salubrin.

08:15 - Thomas gurglar Vademecum.

08:30 - Thomas äter frukost. Vatten, cornflakes(!), socker och varm(!) toast.

08:54 - Thomas klipper sönder hårt åtsittande resår på strumpa (förhindrar proppbildning)

09:13 - Thomas tömmer blåsan.

09:19 - Klar.

09:45 - Avresa till träningsplan.

09:55 - Ankomst träningsplan. Tack vare att Palmen inte var med körde vi raka - och hör - R A K A vägen dit!

09:57 - Tryckt stämning bland spelare och ledare p.g.a att Vlora och Björck ej är spelklara för söndag.

10:05 - Obligatorisk utskällning av spelartruppen från Tony p.g.a sen ankomst (3 minuter)

10:34 - Utskällning slut. Träning börjar (34 minuter försent)

10:35-11:45 - Thomas på en stol i skuggan. Långa byxor, svullen fot(?).

11:50 - 15/15, maxlöp, Thomas, Vlora och Björck. Nille kon.

12:05 - Löpning slut. Nille svettig. Thomas revbenssmärtor. Vlora och Björck törstiga.

12:40 - Tillbaka till lägenheten.

12:44 - Thomas dusch. Samtliga kroppsdelar förutom huvud som sköljs med buteljerat vatten för att förhindra att smittas av gulsot.

13:15 - Avfärd till Episkopiana Hotel.

13:22 - Ankomst Episkopiana Hotel. Än en gång utan att köra fel. (Palmen frånvarande)

.....

15:30 - Thomas uppsöker toalett.

15:31 - Sätter sig på toalettstolen och läser Cosmopolitan.

16:02 - 20 toalettrullar senare och stopp i det centrala avloppsverket kommer Thomas ut från toaletten.

16:45 - Thomas går ut och solar.

16:48 - Thomas återvänder, solen försvann.

.....

20:00 - Thomas och Nille äter.

20:16 - Thomas har magsmärtor.

20:19 - Thomas konstaterar att det rör sig om dysenteri (förr rödsot) och/eller kolera.

20:22 - Thomas sover.

Nu är det lördagsmorgon och solen kikar in från balkongen. Jag och Thomas har varit gäster hos Vlora och Björck över natten och har just intagit resans, hittills, mest spektakulära frukost; cornflakes med mjölk.

Igår var jag, Vlora, Björck på nattklubb tillsammans med Constantina och Andreas. Thomas stannade hemma och polade med Palmen som lämnade stället runt ett för att återvända hem till Sverige.

Det finns många minnen att se tillbaka på och glädjas åt av Palmens vistelse här med oss. Ett som jag inte har tagit upp i bloggen är från i förrgår. På väg till gymmet var Palmen 10 minuter försenad ner från hotellrummet. När han väl dyker upp och kommer ut till mig och Thomas som stått och väntat lyser han upp i ett gnistrande leende. För er som känner till historien från samma hotell i mars tidigare i år om "the man with the hair on his head..." så kan vi väl säga som så att historien repriserades.

Senare hördes följande koversation i bilen (kan inte nog påpekas att det är två män, en 48 och en 41 år gammal, som samtalar med varandra):

T: Det luktar bajs i baksätet.

U: Gör det? Det kan vara jag.

1 min senare...

T: Det luktar fanemig bajs här bak. Är det du Palmen?

U: Ja, det kan nog vara jag faktiskt. Jag kan ha skitit i byxorna.

2 minuter senare...

T: Nu luktar det riktigt illa, jag håller på att kväljas. Är du lös i magen eller?

U: Nja, lite halvt.

T: Du är sjuk.

Ska också påpeka att de flesta historierna som återberättas är, hur sjukt det än låter, en försköning av verkligheten.

Att det har varit lite blogguppehåll kan ha sin förklaring i att vi haft en del att stå i. Det visade sig nämligen i onsdags att det Cypriotiska Fotbollsförbundet hade problem att utfärda spelarlicenser till Björck och Vlora. En kamp mot klockan för att få Svenska förbundet att skicka information och det ena pappret efter det andra till det Cypriotiska har mer eller mindre ebbat ut. Eftersom SvFF:s kansli var stängt igår, fredag, pga allhelgonahelgen så blev det pannkaka av allt ihopa. En signatur från SvFF som skickades i torsdags, kom aldrig fram, varför Cyperns förbund nu inte har kunnat utfärda några spelarlicenser och kan så inte göra förrän måndag. Detta innebär att både Björck och Vlora missar första matchen som spelas mot Apollon imorgon. Tråkigt, men ibland är verkligheten sådan.

Snart dags att lämna för taktikgenomgång inför morgondagens match med Mr. Tony - the big guy! Sedan blir det antagligen en hel dag i solen eftersom vi inte har planerat något mer än att kanske besöka stan's bästa hamburgerhak ikväll.

Au revoir!

Det är titeln på boken som Palmen planerar att skriva när han pensionerar sig. Titeln säger det mesta om innehållet. Huvudperson? Thomas Mårtensson.

Hur vi än bär oss åt här på Cypern så hamnar denna märkliga man av outgrundliga anledningar alltid i centrum. Allting dras till ytterligheterna när man pratar Thomas Mårtensson. Jag ska försöka göra mig tydlig nog för att alla ska förstå vad vi pratar om här.

För att inte skruva klockan alldeles för långt tillbaka så börjar vi på utresedagen, lördag 25 oktober. På förmiddagen ringer Thomas till Palmen och säger att han inte ska åka med. Han hade bestämt sig. Han kunde inte åka med. Han hade ont i käken och problem med smärtor ovanför naveln (blindtarmen). Palmen var naturligtvis inte speciellt munter eftersom det var Thomas som ville att han skulle med från första början, varför Palmen också hade tagit ledigt från jobbet och redan packat resväskan. Palmens hot lät ordagrant enligt följande (bör tas med en nypa salt): "Om du inte åker med så åker jag ner till Kivik och slår ihjäl dig. Jag kommer slå av dig din jävla käke så ska du få känna på något som gör ont."

Några timmar senare mötte Thomas upp på Malmö central och hoppade på tåget till Kastrup. Väl inne på Kastrup blev vi av med Thomas innan vi hade gått igenom säkerhetskontrollen. Sedan man inte är tillåten att medbringa vätskor genom kontrollen var mannen tvungen att stanna utanför och blanda ner sin magnesyl i sin medhavda vattenflaska som han sedermera sköljde ner i halsen tillsammans med sin kokta spaghetti i glasskartong.

Ni har läst om hans cancersvulst, småkrypen på rummet och hans pulssvängningar. Här kommer några godbitar till som återigen placerar Mr. Mårtensson i händelsernas centrum.

Att han är omänskligt rädd för bakterier förstår ni antagligen vid det här laget, men det tål att exemplifieras gång efter annan. Thomas använder inte hotellets handdukar, och han vågar inte duscha i vattnet eftersom risken för att smittas av gulsot eller kolera är överhängande. Därför går han varje kväll och köper fem stycken 1½ liters vattenflaskor, går upp på hotellet, baddar de mest väsentliga delarna av sin kropp och.... Han är dessutom rädd för lakanen som sängen är bäddad med. Och som jag sa använder han inte hotellets handdukar. Nu kommer vi till det kluriga. Ni undrar förstås hur han torkar sig, och hur han kan sova i sängen som han mer eller mindre är livrädd för.

Han använder sina kläder.

Dagens outfit blir kvällens sov-set som kvällen efter blir kvällens tork-set. Alltså: T-shirt som används på måndag, blir på måndagkväll lakan på sängen för att undvika eventuellt vidrörande av befintligt bädd-set. Dagen efter när det är dags för rengöring har vattnet från hotellets kyl hunnit bli varmt så att det kan appliceras på extremiteterna utan problem. Resten kan ni lista ut.... Eller? Ja, han torkar sig med sin t-shirt som sedermera kan anses som "förbrukad" varpå den, om den känns "oviktig" hamnar i soptunnan, eller i v-ä-r-s-t-a fall tillbaka i resväskan. Eftersom det med största sannolikhet är något "fuffens" i hotellets tvättmedel är det självklart orimligt att låta kläderna tvättas.

Så till maten. Det ska sägas att hotellets prestanda inte är speciellt märkvärdig. Det vet vi, och det visste vi sedan tidigare eftersom vi var här på träningsläger tidigt i våras. Maten är sådär de två första dagarna, därefter är det samma resterande tid, fast sämre. Kan låta dumt att vi hamnat här igen, men som tidigare berättats finns det en viss huvudperson med i spelet. Thomas insisterade på att bo här eftersom han i-n-t-e blev sjuk av maten då vi var här tidigare. Vi gick med på det.

Sedan vi kom hit har Thomas ätit följande:

SÖNDAG

Frukost - Müsli med vatten, och socker.

Lunch - Pasta Bolognese

Middag - Pork Kebab with french fries

MÅNDAG

Frukost - Müsli med vatten, och socker.

Lunch - Pasta Bolognese

Middag - Pork Kebab with french fries

TISDAG

Frukost - Müsli med vatten, och socker.

Lunch - Pasta Bolognese

Middag - Pork Kebab with french fries

ONSDAG

Frukost - Müsli med vatten, och socker.

Lunch - Pasta Bolognese

Middag - Pork Kebab with french fries

Ja, jag kan bara gissa vad som ska komma på tallriken imorgon när det är dags för frukost.

Att hans ork tröt ordentligt under gårdagen hade vem som helst kunnat räkna ut. Killen var nere för räkning och spenderade hela dagen på hotellrummet förutom när vi hade träning. Bekymmer? Pulsen skenade, och den gick inte ner. Framåt kvällningen när jag och Palmen skulle bli hämtade av Petros och se oss runt i stan var han bestämd på att inte åka med. Petros och Constantina kom för att plocka upp och undrade givetvis varför inte Thomas skulle åka med. Constantina som i Thomas ögon verkar vara en förtjusande dam, behövde 20 sekunder för att få Thomas att säga "Can you wait 5 minutes?". Självklart.

Bekymren var som bortblåsta. När vi kom till bowlingen var han än en gång, i händelsernas centrum. Fast att han var en av de klart sämsta bowlarna på alla cirka 20 banorna var det han som lät mest när jag i-n-t-e slog någon strike. För att inte tala om hur det lät när han, turligen, strike:ade.

Myggen har också gjort entré. Om kvällarna blir det en del myggbett. Thomas är övertygad om att de emigrerat från Afrika och således bär på malaria. Hans räddning heter Salubrin. I förmiddags när jag kom upp på hotellrummet efter att ha kollat mejlen i lobbyn möttes jag av stickande doft som slog upp som en kemikalisk spjutspets mot ögonen.

Konversationen som följde:

- Vafan har du gjort?

- Blivit myggbiten.

- Och?

- Ja, det kan vara malaria.

- Nej.

- Jo. Jag har tagit Salubrin, men det försvinner inte. Titta!

- Sluta pilla på det då.

- Det spelar väl för fan ingen roll. Jag har ju badat i Salubrin, det ska försvinna.

- Var du tvungen att bada hela rummet med Salubrin? Det stinker ända ut i trappen.

- Ju färre mygg desto bättre.

Det finns egentligen inte ord för att berätta allt som händer, men jag ska försöka mig på en sista. Den här är bara 10 minuter gammal och får avsluta dagens bloggande.

Scenario:

Thomas kommer nerspringande från rummet till lobbyn där jag sitter och skriver i bloggen och berättar om en gigantisk spindel som han har hittat på soffan i rummet.

- Va fan ska jag göra! Jag ringde Berglund och frågade om den kunde vara gifitig men han trodde inte det. Men det kan man fan inte lita på.

- Döda den då?

- Nej för fan, den kan ju vara giftig. Jag började bära ut soffan på balkongen, men när jag kom halvvägs..... Den är fan för bred! Och dessutom är där en sån här stor (visar mellan tummen och pekfingret) mygga också, jag kan inte vara kvar där.

Idag hölls första träningspasset sedan ankomsten. Thomas och Ulf hade fått förtroendet av högsta bossen "Tony" (Anthonio) att hålla en träning i sann KDFF-anda.

Allt enligt rutinerna så höll Thomas i passningsövningarna, Ulf i styrketräningen och jag passade på att sola - såklart! Fantastiskt väder hade vi fram till lunch med 25 grader, inga moln och soligt. Ett litet regnväder drog förbi strax efter lunch men slutade snart.

Björck och Vlora följde med oss till hotellet och gick på gymmet här. Deras inne i stan var stängt eftersom det är Greklands nationaldag idag som Cyprioterna firar till minne för det nej tack som den grekiska diktatorn Ioannis Metaxas gav Mussolini för hans förslag ultimatum den 28 oktober 1940. Där fick vi flika in lite historia, alltid kul!

Efter lunchen hade Thomas en mental kollaps varför han stannade och vilade på rummet samtidigt som jag och Ulf körde Björck och Vlora tillbaka till sin lägenhet! Och ni undrar givetvis om vi hittade rätt? Nej... Men det var väl förhoppningsvis sista gången.

När vi kom tillbaka till hotellet passade jag på att köra i vänstertrafik för första gången. Palmens vokabulär var inte trillräcklig för att beskriva hur imponerad han var, även om jag lyckades med en mindre taktisk vänstersväng i.... högerfilen. Lyckligtvis fanns där inga övriga fordon i närheten.

Ikväll har vi varit ute och ätit inne i Limassol, nere vid strandvägen (den vi redan har kört på i två timmar!). Det var mysigt och avslutades med en omgång bowling på ett stort bowlingställe inne i stan.

Med oss ikväll var Pambos, Petros, Andreas, Constantina och Skevi. De två sistnämnda är spelare från laget. De första två är fixare i stil med mig och den i mitten är en av tränarna till laget. Kan ni para ihop det? Bra.

Vi fick vid middagen veta Skevi var en jäkel på bowling och när jag sedermera fick chansen att välja lagen till bowlingen så föll det väl inte helt ologiskt ut att hon hamnade tillsammans med mig. Och mycket riktigt. Vilken bowlingmästare! Strike, på strike, på strike, på strike. Hon var märkbart missnöjd med sin 178-serie. Bara knappt 100 poäng mer än jag.....

I det segrande laget återfanns: Jag, Palmen, Björck, Petros och Skevi. Med förkrossande 585 mot 503 får jag väl vara mest nöjd med att ha plockat ihop ett riktigt dreamteam av rang snarare än att har gjort en bra personlig insats. Sådant kommer med tiden.

Tillbaka på hotellet nu. Thomas har fått mess av FK Roland Andersson och har plötsligt glömt alla krämpor. Dagens orosmoment var pulsen som har skenat ordentligt.

Nu är jag trött. Imorgon ska vi till Björck och Vloras gym på förmiddagen och klockan tre blir det en extraträning fotboll med Vlora, Björck, Constantina och Skevi.

God natt!