Det är titeln på boken som Palmen planerar att skriva när han pensionerar sig. Titeln säger det mesta om innehållet. Huvudperson? Thomas Mårtensson.

Hur vi än bär oss åt här på Cypern så hamnar denna märkliga man av outgrundliga anledningar alltid i centrum. Allting dras till ytterligheterna när man pratar Thomas Mårtensson. Jag ska försöka göra mig tydlig nog för att alla ska förstå vad vi pratar om här.

För att inte skruva klockan alldeles för långt tillbaka så börjar vi på utresedagen, lördag 25 oktober. På förmiddagen ringer Thomas till Palmen och säger att han inte ska åka med. Han hade bestämt sig. Han kunde inte åka med. Han hade ont i käken och problem med smärtor ovanför naveln (blindtarmen). Palmen var naturligtvis inte speciellt munter eftersom det var Thomas som ville att han skulle med från första början, varför Palmen också hade tagit ledigt från jobbet och redan packat resväskan. Palmens hot lät ordagrant enligt följande (bör tas med en nypa salt): "Om du inte åker med så åker jag ner till Kivik och slår ihjäl dig. Jag kommer slå av dig din jävla käke så ska du få känna på något som gör ont."

Några timmar senare mötte Thomas upp på Malmö central och hoppade på tåget till Kastrup. Väl inne på Kastrup blev vi av med Thomas innan vi hade gått igenom säkerhetskontrollen. Sedan man inte är tillåten att medbringa vätskor genom kontrollen var mannen tvungen att stanna utanför och blanda ner sin magnesyl i sin medhavda vattenflaska som han sedermera sköljde ner i halsen tillsammans med sin kokta spaghetti i glasskartong.

Ni har läst om hans cancersvulst, småkrypen på rummet och hans pulssvängningar. Här kommer några godbitar till som återigen placerar Mr. Mårtensson i händelsernas centrum.

Att han är omänskligt rädd för bakterier förstår ni antagligen vid det här laget, men det tål att exemplifieras gång efter annan. Thomas använder inte hotellets handdukar, och han vågar inte duscha i vattnet eftersom risken för att smittas av gulsot eller kolera är överhängande. Därför går han varje kväll och köper fem stycken 1½ liters vattenflaskor, går upp på hotellet, baddar de mest väsentliga delarna av sin kropp och.... Han är dessutom rädd för lakanen som sängen är bäddad med. Och som jag sa använder han inte hotellets handdukar. Nu kommer vi till det kluriga. Ni undrar förstås hur han torkar sig, och hur han kan sova i sängen som han mer eller mindre är livrädd för.

Han använder sina kläder.

Dagens outfit blir kvällens sov-set som kvällen efter blir kvällens tork-set. Alltså: T-shirt som används på måndag, blir på måndagkväll lakan på sängen för att undvika eventuellt vidrörande av befintligt bädd-set. Dagen efter när det är dags för rengöring har vattnet från hotellets kyl hunnit bli varmt så att det kan appliceras på extremiteterna utan problem. Resten kan ni lista ut.... Eller? Ja, han torkar sig med sin t-shirt som sedermera kan anses som "förbrukad" varpå den, om den känns "oviktig" hamnar i soptunnan, eller i v-ä-r-s-t-a fall tillbaka i resväskan. Eftersom det med största sannolikhet är något "fuffens" i hotellets tvättmedel är det självklart orimligt att låta kläderna tvättas.

Så till maten. Det ska sägas att hotellets prestanda inte är speciellt märkvärdig. Det vet vi, och det visste vi sedan tidigare eftersom vi var här på träningsläger tidigt i våras. Maten är sådär de två första dagarna, därefter är det samma resterande tid, fast sämre. Kan låta dumt att vi hamnat här igen, men som tidigare berättats finns det en viss huvudperson med i spelet. Thomas insisterade på att bo här eftersom han i-n-t-e blev sjuk av maten då vi var här tidigare. Vi gick med på det.

Sedan vi kom hit har Thomas ätit följande:

SÖNDAG

Frukost - Müsli med vatten, och socker.

Lunch - Pasta Bolognese

Middag - Pork Kebab with french fries

MÅNDAG

Frukost - Müsli med vatten, och socker.

Lunch - Pasta Bolognese

Middag - Pork Kebab with french fries

TISDAG

Frukost - Müsli med vatten, och socker.

Lunch - Pasta Bolognese

Middag - Pork Kebab with french fries

ONSDAG

Frukost - Müsli med vatten, och socker.

Lunch - Pasta Bolognese

Middag - Pork Kebab with french fries

Ja, jag kan bara gissa vad som ska komma på tallriken imorgon när det är dags för frukost.

Att hans ork tröt ordentligt under gårdagen hade vem som helst kunnat räkna ut. Killen var nere för räkning och spenderade hela dagen på hotellrummet förutom när vi hade träning. Bekymmer? Pulsen skenade, och den gick inte ner. Framåt kvällningen när jag och Palmen skulle bli hämtade av Petros och se oss runt i stan var han bestämd på att inte åka med. Petros och Constantina kom för att plocka upp och undrade givetvis varför inte Thomas skulle åka med. Constantina som i Thomas ögon verkar vara en förtjusande dam, behövde 20 sekunder för att få Thomas att säga "Can you wait 5 minutes?". Självklart.

Bekymren var som bortblåsta. När vi kom till bowlingen var han än en gång, i händelsernas centrum. Fast att han var en av de klart sämsta bowlarna på alla cirka 20 banorna var det han som lät mest när jag i-n-t-e slog någon strike. För att inte tala om hur det lät när han, turligen, strike:ade.

Myggen har också gjort entré. Om kvällarna blir det en del myggbett. Thomas är övertygad om att de emigrerat från Afrika och således bär på malaria. Hans räddning heter Salubrin. I förmiddags när jag kom upp på hotellrummet efter att ha kollat mejlen i lobbyn möttes jag av stickande doft som slog upp som en kemikalisk spjutspets mot ögonen.

Konversationen som följde:

- Vafan har du gjort?

- Blivit myggbiten.

- Och?

- Ja, det kan vara malaria.

- Nej.

- Jo. Jag har tagit Salubrin, men det försvinner inte. Titta!

- Sluta pilla på det då.

- Det spelar väl för fan ingen roll. Jag har ju badat i Salubrin, det ska försvinna.

- Var du tvungen att bada hela rummet med Salubrin? Det stinker ända ut i trappen.

- Ju färre mygg desto bättre.

Det finns egentligen inte ord för att berätta allt som händer, men jag ska försöka mig på en sista. Den här är bara 10 minuter gammal och får avsluta dagens bloggande.

Scenario:

Thomas kommer nerspringande från rummet till lobbyn där jag sitter och skriver i bloggen och berättar om en gigantisk spindel som han har hittat på soffan i rummet.

- Va fan ska jag göra! Jag ringde Berglund och frågade om den kunde vara gifitig men han trodde inte det. Men det kan man fan inte lita på.

- Döda den då?

- Nej för fan, den kan ju vara giftig. Jag började bära ut soffan på balkongen, men när jag kom halvvägs..... Den är fan för bred! Och dessutom är där en sån här stor (visar mellan tummen och pekfingret) mygga också, jag kan inte vara kvar där.

Idag hölls första träningspasset sedan ankomsten. Thomas och Ulf hade fått förtroendet av högsta bossen "Tony" (Anthonio) att hålla en träning i sann KDFF-anda.

Allt enligt rutinerna så höll Thomas i passningsövningarna, Ulf i styrketräningen och jag passade på att sola - såklart! Fantastiskt väder hade vi fram till lunch med 25 grader, inga moln och soligt. Ett litet regnväder drog förbi strax efter lunch men slutade snart.

Björck och Vlora följde med oss till hotellet och gick på gymmet här. Deras inne i stan var stängt eftersom det är Greklands nationaldag idag som Cyprioterna firar till minne för det nej tack som den grekiska diktatorn Ioannis Metaxas gav Mussolini för hans förslag ultimatum den 28 oktober 1940. Där fick vi flika in lite historia, alltid kul!

Efter lunchen hade Thomas en mental kollaps varför han stannade och vilade på rummet samtidigt som jag och Ulf körde Björck och Vlora tillbaka till sin lägenhet! Och ni undrar givetvis om vi hittade rätt? Nej... Men det var väl förhoppningsvis sista gången.

När vi kom tillbaka till hotellet passade jag på att köra i vänstertrafik för första gången. Palmens vokabulär var inte trillräcklig för att beskriva hur imponerad han var, även om jag lyckades med en mindre taktisk vänstersväng i.... högerfilen. Lyckligtvis fanns där inga övriga fordon i närheten.

Ikväll har vi varit ute och ätit inne i Limassol, nere vid strandvägen (den vi redan har kört på i två timmar!). Det var mysigt och avslutades med en omgång bowling på ett stort bowlingställe inne i stan.

Med oss ikväll var Pambos, Petros, Andreas, Constantina och Skevi. De två sistnämnda är spelare från laget. De första två är fixare i stil med mig och den i mitten är en av tränarna till laget. Kan ni para ihop det? Bra.

Vi fick vid middagen veta Skevi var en jäkel på bowling och när jag sedermera fick chansen att välja lagen till bowlingen så föll det väl inte helt ologiskt ut att hon hamnade tillsammans med mig. Och mycket riktigt. Vilken bowlingmästare! Strike, på strike, på strike, på strike. Hon var märkbart missnöjd med sin 178-serie. Bara knappt 100 poäng mer än jag.....

I det segrande laget återfanns: Jag, Palmen, Björck, Petros och Skevi. Med förkrossande 585 mot 503 får jag väl vara mest nöjd med att ha plockat ihop ett riktigt dreamteam av rang snarare än att har gjort en bra personlig insats. Sådant kommer med tiden.

Tillbaka på hotellet nu. Thomas har fått mess av FK Roland Andersson och har plötsligt glömt alla krämpor. Dagens orosmoment var pulsen som har skenat ordentligt.

Nu är jag trött. Imorgon ska vi till Björck och Vloras gym på förmiddagen och klockan tre blir det en extraträning fotboll med Vlora, Björck, Constantina och Skevi.

God natt!

Nyligen hemkommen från middagen vi var bjudna till. Det var en kick-off fest för hela föreningen Salaminas. Förutom damlaget i fotboll har man, som jag nämnt, herrlag i fotboll samt ett herrlag i volleyboll som tydligen ska vara ett av Cyperns bästa - vad det nu ger för eko i volleybollvärlden!

Det var mycket Cyprioter, om man säger. Många som av åldern att döma, varit med ett tag.

Det bjöds på en härlig buffé till mat med en Cypriotisk delikatess som jag inte minns vad den hette. Dock var den gjord på mjölk och smakade faktiskt riktigt gott. De lovade att jag skulle få färdigblandade ingredienser med mig hem till Sverige.

Liksom i många länder vid de här breddgraderna hör det till traditionen att dansa när det bjuds på fest. Gärna till inhemsk musik som vi turister inte förstår ett dugg av. Och när pratkvarnen i laget, Maria, bjöd upp Thomas till dans var han inte sen att tacka nej. Inför 200 personer visade Thomas upp sina färdigheter och lyckades slutligen locka dit mig, Palmen, Vlora och Björck. Att Palmen inte är något vidare på att hålla takten har vi fått bevisat förut. Jag kan säga som så att hans keyboard-skills till BWO spräcker alla rekord jämfört med hans förmåga att hitta rätt steg i dansen. Men vi hade åtminstonde riktigt roligt.

Eftersom det är träning imorgon valde vi att föregå med gott exempel genom att lämna partajet en aning tidigare än de andra.

Nu är vi tillbaka på hotellet och nu ska jag gå och lägga mig. Imorgon är det träning kl. 10:00 och jag behöver sova. Tyvärr har bilderna på Thomas cancersvulst uteblivit, men jag räknar med att ladda upp en hel del bilder imorgon. Dels på cancersvulsten - givetvis - men också på Björck och Vloras boende och lite mingelbilder från middagen ikväll.

Så långt.

/Nille

Dagen har väl inte varit riktigt så som jag hade väntat mig att den skulle vara.

För det första hoppades jag få sova ut ordentligt. Något som verkade lovande då jag lyckades förhandla med Thomas så att han blev tyst. Genom att ta kontroll över AC:n och sänka temperaturen till 16 grader gick han med på att vara tyst om jag stängde av fläktverket! Tro det eller ej, men strax efter midnatt var Thomas tyst som en mus.

Men att ta ut något i förskott är som vanligt inget att föredra. Klockan halv sex kom Palmen och knackade på dörren och undrade om vi skulle följa med och träna. Palmen som inte syntes till på hela kvällen igår hade gått och lagt sig redan klockan nio och var med andra ord pigg som en mört när han insisterade på att ta med oss till gymmet. Inte ens Thomas nappade. En timme senare var han tillbaka och övertalade Thomas som följde med honom. Jag sov vidare...

Vi möttes upp vid frukost runt nio och planerade en biltur till centrala Limassol och äta lunch med Vlora och Björck. Mitt eminenta lokalsinne (läs gårdagens inlägg) skulle komma till använding då vi skulle hitta till lägenheten som tjejerna bor i. I sedvanlig ordning satte sig Palmen framför ratten, jag i passagerarsätet och Thomas i det evigt gnällande baksätet.

12 km är avståndet från hotellet till tjejernas lägenhet. Att det tog oss närmare tre timmar att komma dit har sina förklaringar. Vill inte påstå att det helt och hållet var Palmens och Thomas fel, men de distraherade mig helt enkelt. Kort och gott så körde vi rätt, men vid fel avfart! Att det sedan tog 2½ timme att komma rätt igen beror väl snarare på att jag ville se Limassol i sin helhet än att vi inte hittade vägen......

Under tiden som Palmen, men jag i synnerhet, utforskade Limassol så upptäckte Thomas en, enligt honom, elakartad cancersvulst på sin vad. För att inte oroa eventuella läsare så handlar det om en vanlig leverfläck. Thomas däremot sitter just nu uppe på hotellrummet och fotar cancersvulsten som han sedermera kommer att MMS:a till sin husdoktor för en analys. För att hjälpa Thomas i hans sökande till diagnos kommer jag senare ikväll att lägga upp en bildserie på svulsten så att alla kan dela med sig av sina kunskaper om, just det, leverfläckar.

Vi blev sedan upphämtade av Costas som ledsagade oss till tjejernas lägenhet där de själva låg och sov. De var uppe tidigt i morse (05.30 lokal tid) för att åka på en hälsoundersökning. Därefter träffade de självaste borgmästaren för Limassol som var glad över att ha dem på besök. Coolt.

Thomas och Ulf har blivit nominerade till Fotbollsgalan som årets tränare tillsammans med de tre stora namnen: Andrée Jeglertz, Daniel Pettersson och Jörgen Pettersson. Det är ganska häftigt. Och skönt. Thomas infann sig i ett tillstånd av total eufori varför han för en stund glömde såväl feber, cancersvulst som blindtarmsbesvär.

Ikväll är vi bjudna till middag med Salaminas herrlag och några tjejer från laget tillsammans med styrelse och tränare, som jag förstått det. Ska bli kul att träffa alla. Herrarna i Salaminas spelar i den Cypriotiska andraligan.

Thomas och Ulf har nyss träffat Anthonio (tränaren för laget) och pratat igenom upplägget för vistelsen. Ulf-Thomas kommer att ta hand om träningarna imorgon tisdag samt torsdag och Thomas tar tillsammans med Anthonio (Ulf åker hem lördag morgon) hand om lördagsträningen som blir förberedande inför stundande seriepremiär på söndag.

Nu ska jag gå och göra mig redo för middag.

Operation cancersvulst to come.....

/Nille

Då var vi tillbaka. Episkopiana Hotel är det som gäller för mig, Thomas och Uffe P - alltså samma hotell som vi bodde på när vi var här på träningsläger med hela truppen i våras. Allt för att Thomas insisterade på att åka hit igen.

"Vi blev ju inte dåliga av maten, och d-e-t är bra!"

Så lät Thomas mycket övertygande formulering till varför vi skulle återvända hit, när vi hade chansen att välja mellan nybyggda, lyxiga lägenheter eller om vi önskade en annan lösning till boende.

Som sagt. Vår inkvartering jämfört med tjejernas, som just nu endast är Björck och Vlora (Iffie anländer om en vecka). Jag och Palmen kom ganska snart fram till vilken nitlott vi hade dragit när vi låtit Thomas bestämma att vi skulle bo på Episkopiana. Lägenheten som tjejerna bor i är nämligen "brand new" som Costas (El Presidente) beskrev det. Och mycket riktigt. De var så "brand new" att instruktionsboken till spisen kvar i ugnen. Därtill ett alldeles enastående kök, med bardisk i anslutning till vardagsrummet med en stor flatscreen och en soffgrupp. I övrigt fick de nöja sig med vars ett sovrum och två badrum. Att det dessutom är mitt inne i Centrala Limassol, endast två minuter från smeten, gjorde varken mig eller Palmen mindre avundsjuka. Thomas var dock mycket säker på sin sak; "De har bra mat på Episkopiana".

Vi anlände tio minuter senare, cirka 04:20 lokal tid, till Hotellet. Jag drog ännu en nitlott och fick tillägna natten (och 13 nätter till) i ett dubbelrum med en hispig Thomas Mårtensson i sitt esse. Palmen fick enligt egen utsago en god natts sömn. Ett privilegium jag inte kan stoltsera med.

Thomas upptäckte ganska snabbt en hel del småkryp som tydligen hade invaderat hans säng. Att han har skarp syn råder det inte längre några tvivel om. Jag har ännu inte sett röken av "myrorna med vingar" som har fått Thomas att alldeles nyss börja förhandla med receptionen om att få byta rum! Det var för varmt. Det var för kallt. Och risken för att smittas av malaria ska vi inte tala om. Den enda lugna stunden jag fick var när han gick ner i receptionen klockan fem på morgonen och köpte vatten så han kunde skölja ner sina magnesyl-tabletter (blodtryckstabletter).

Idag har vi annars hunnit med att titta på en vänskapsmatch mellan Salaminas och det lag i serien som slutade sist ifjol. Salaminas spelade faktiskt ganska högt över vår förväntan. Björck och Vlora spelade sista 45 minuterna och fick lite fart på spelet.

Till matchen körde vi bil, eller ja, Palmen körde. Vänstertrafik som bekant, men för en gammal erfaren man som Ulf var det naturligtvis inga som helst problem. Och alla som någonsin ifrågasatt mitt lokalsinne kan omvärdera. Jag - hör och häpna - satt fram och guidade oss från hotellet till bensinmacken runt hörnet längre ner i kvarteret. Vi hittade dessutom tillbaka. Som om jag inte hade fått nog vågade jag mig på att lista ut vägen till Larnaca varifrån vi kom igår natt, och även om vi slog följe med Costas efter halva vägen så var det jag som såg till att vi hittade hem på tillbakavägen. Jag är givetvis mycket stolt över mig själv. Framförallt med tanke på några dåliga minnen från centrala Berlin för några somrar sedan (inte sant Sofie och Jöns?).

Vi har just intagit en trevlig middag och planerar en lugn kväll här på Episkopiana Hotel. Jag har preparerat nessesären med några morfinsprutor som jag har tänkt använda på Thomas innan jag går och lägger mig. Det gör nog oss båda gott.

Imorgon fortsätter äventyret. På planeringen har Thomas: frukost - sola - smörja knoppen - sola - sola och...... sola.

Jag och Palmen blir upphämtade av Costas som ska visa oss runt i Limassol med omnejd. En inte alltför djärv gissning är att jag inhandlar ett par sandaler, något av en bristvara i min packning.

Det var allt för idag.

Tack och hej!

/Nille