Då var vi tillbaka. Episkopiana Hotel är det som gäller för mig, Thomas och Uffe P - alltså samma hotell som vi bodde på när vi var här på träningsläger med hela truppen i våras. Allt för att Thomas insisterade på att åka hit igen.

"Vi blev ju inte dåliga av maten, och d-e-t är bra!"

Så lät Thomas mycket övertygande formulering till varför vi skulle återvända hit, när vi hade chansen att välja mellan nybyggda, lyxiga lägenheter eller om vi önskade en annan lösning till boende.

Som sagt. Vår inkvartering jämfört med tjejernas, som just nu endast är Björck och Vlora (Iffie anländer om en vecka). Jag och Palmen kom ganska snart fram till vilken nitlott vi hade dragit när vi låtit Thomas bestämma att vi skulle bo på Episkopiana. Lägenheten som tjejerna bor i är nämligen "brand new" som Costas (El Presidente) beskrev det. Och mycket riktigt. De var så "brand new" att instruktionsboken till spisen kvar i ugnen. Därtill ett alldeles enastående kök, med bardisk i anslutning till vardagsrummet med en stor flatscreen och en soffgrupp. I övrigt fick de nöja sig med vars ett sovrum och två badrum. Att det dessutom är mitt inne i Centrala Limassol, endast två minuter från smeten, gjorde varken mig eller Palmen mindre avundsjuka. Thomas var dock mycket säker på sin sak; "De har bra mat på Episkopiana".

Vi anlände tio minuter senare, cirka 04:20 lokal tid, till Hotellet. Jag drog ännu en nitlott och fick tillägna natten (och 13 nätter till) i ett dubbelrum med en hispig Thomas Mårtensson i sitt esse. Palmen fick enligt egen utsago en god natts sömn. Ett privilegium jag inte kan stoltsera med.

Thomas upptäckte ganska snabbt en hel del småkryp som tydligen hade invaderat hans säng. Att han har skarp syn råder det inte längre några tvivel om. Jag har ännu inte sett röken av "myrorna med vingar" som har fått Thomas att alldeles nyss börja förhandla med receptionen om att få byta rum! Det var för varmt. Det var för kallt. Och risken för att smittas av malaria ska vi inte tala om. Den enda lugna stunden jag fick var när han gick ner i receptionen klockan fem på morgonen och köpte vatten så han kunde skölja ner sina magnesyl-tabletter (blodtryckstabletter).

Idag har vi annars hunnit med att titta på en vänskapsmatch mellan Salaminas och det lag i serien som slutade sist ifjol. Salaminas spelade faktiskt ganska högt över vår förväntan. Björck och Vlora spelade sista 45 minuterna och fick lite fart på spelet.

Till matchen körde vi bil, eller ja, Palmen körde. Vänstertrafik som bekant, men för en gammal erfaren man som Ulf var det naturligtvis inga som helst problem. Och alla som någonsin ifrågasatt mitt lokalsinne kan omvärdera. Jag - hör och häpna - satt fram och guidade oss från hotellet till bensinmacken runt hörnet längre ner i kvarteret. Vi hittade dessutom tillbaka. Som om jag inte hade fått nog vågade jag mig på att lista ut vägen till Larnaca varifrån vi kom igår natt, och även om vi slog följe med Costas efter halva vägen så var det jag som såg till att vi hittade hem på tillbakavägen. Jag är givetvis mycket stolt över mig själv. Framförallt med tanke på några dåliga minnen från centrala Berlin för några somrar sedan (inte sant Sofie och Jöns?).

Vi har just intagit en trevlig middag och planerar en lugn kväll här på Episkopiana Hotel. Jag har preparerat nessesären med några morfinsprutor som jag har tänkt använda på Thomas innan jag går och lägger mig. Det gör nog oss båda gott.

Imorgon fortsätter äventyret. På planeringen har Thomas: frukost - sola - smörja knoppen - sola - sola och...... sola.

Jag och Palmen blir upphämtade av Costas som ska visa oss runt i Limassol med omnejd. En inte alltför djärv gissning är att jag inhandlar ett par sandaler, något av en bristvara i min packning.

Det var allt för idag.

Tack och hej!

/Nille