Direktlänk till inlägg 29 oktober 2008
Det är titeln på boken som Palmen planerar att skriva när han pensionerar sig. Titeln säger det mesta om innehållet. Huvudperson? Thomas Mårtensson.
Hur vi än bär oss åt här på Cypern så hamnar denna märkliga man av outgrundliga anledningar alltid i centrum. Allting dras till ytterligheterna när man pratar Thomas Mårtensson. Jag ska försöka göra mig tydlig nog för att alla ska förstå vad vi pratar om här.
För att inte skruva klockan alldeles för långt tillbaka så börjar vi på utresedagen, lördag 25 oktober. På förmiddagen ringer Thomas till Palmen och säger att han inte ska åka med. Han hade bestämt sig. Han kunde inte åka med. Han hade ont i käken och problem med smärtor ovanför naveln (blindtarmen). Palmen var naturligtvis inte speciellt munter eftersom det var Thomas som ville att han skulle med från första början, varför Palmen också hade tagit ledigt från jobbet och redan packat resväskan. Palmens hot lät ordagrant enligt följande (bör tas med en nypa salt): "Om du inte åker med så åker jag ner till Kivik och slår ihjäl dig. Jag kommer slå av dig din jävla käke så ska du få känna på något som gör ont."
Några timmar senare mötte Thomas upp på Malmö central och hoppade på tåget till Kastrup. Väl inne på Kastrup blev vi av med Thomas innan vi hade gått igenom säkerhetskontrollen. Sedan man inte är tillåten att medbringa vätskor genom kontrollen var mannen tvungen att stanna utanför och blanda ner sin magnesyl i sin medhavda vattenflaska som han sedermera sköljde ner i halsen tillsammans med sin kokta spaghetti i glasskartong.
Ni har läst om hans cancersvulst, småkrypen på rummet och hans pulssvängningar. Här kommer några godbitar till som återigen placerar Mr. Mårtensson i händelsernas centrum.
Att han är omänskligt rädd för bakterier förstår ni antagligen vid det här laget, men det tål att exemplifieras gång efter annan. Thomas använder inte hotellets handdukar, och han vågar inte duscha i vattnet eftersom risken för att smittas av gulsot eller kolera är överhängande. Därför går han varje kväll och köper fem stycken 1½ liters vattenflaskor, går upp på hotellet, baddar de mest väsentliga delarna av sin kropp och.... Han är dessutom rädd för lakanen som sängen är bäddad med. Och som jag sa använder han inte hotellets handdukar. Nu kommer vi till det kluriga. Ni undrar förstås hur han torkar sig, och hur han kan sova i sängen som han mer eller mindre är livrädd för.
Han använder sina kläder.
Dagens outfit blir kvällens sov-set som kvällen efter blir kvällens tork-set. Alltså: T-shirt som används på måndag, blir på måndagkväll lakan på sängen för att undvika eventuellt vidrörande av befintligt bädd-set. Dagen efter när det är dags för rengöring har vattnet från hotellets kyl hunnit bli varmt så att det kan appliceras på extremiteterna utan problem. Resten kan ni lista ut.... Eller? Ja, han torkar sig med sin t-shirt som sedermera kan anses som "förbrukad" varpå den, om den känns "oviktig" hamnar i soptunnan, eller i v-ä-r-s-t-a fall tillbaka i resväskan. Eftersom det med största sannolikhet är något "fuffens" i hotellets tvättmedel är det självklart orimligt att låta kläderna tvättas.
Så till maten. Det ska sägas att hotellets prestanda inte är speciellt märkvärdig. Det vet vi, och det visste vi sedan tidigare eftersom vi var här på träningsläger tidigt i våras. Maten är sådär de två första dagarna, därefter är det samma resterande tid, fast sämre. Kan låta dumt att vi hamnat här igen, men som tidigare berättats finns det en viss huvudperson med i spelet. Thomas insisterade på att bo här eftersom han i-n-t-e blev sjuk av maten då vi var här tidigare. Vi gick med på det.
Sedan vi kom hit har Thomas ätit följande:
SÖNDAG
Frukost - Müsli med vatten, och socker.
Lunch - Pasta Bolognese
Middag - Pork Kebab with french fries
MÅNDAG
Frukost - Müsli med vatten, och socker.
Lunch - Pasta Bolognese
Middag - Pork Kebab with french fries
TISDAG
Frukost - Müsli med vatten, och socker.
Lunch - Pasta Bolognese
Middag - Pork Kebab with french fries
ONSDAG
Frukost - Müsli med vatten, och socker.
Lunch - Pasta Bolognese
Middag - Pork Kebab with french fries
Ja, jag kan bara gissa vad som ska komma på tallriken imorgon när det är dags för frukost.
Att hans ork tröt ordentligt under gårdagen hade vem som helst kunnat räkna ut. Killen var nere för räkning och spenderade hela dagen på hotellrummet förutom när vi hade träning. Bekymmer? Pulsen skenade, och den gick inte ner. Framåt kvällningen när jag och Palmen skulle bli hämtade av Petros och se oss runt i stan var han bestämd på att inte åka med. Petros och Constantina kom för att plocka upp och undrade givetvis varför inte Thomas skulle åka med. Constantina som i Thomas ögon verkar vara en förtjusande dam, behövde 20 sekunder för att få Thomas att säga "Can you wait 5 minutes?". Självklart.
Bekymren var som bortblåsta. När vi kom till bowlingen var han än en gång, i händelsernas centrum. Fast att han var en av de klart sämsta bowlarna på alla cirka 20 banorna var det han som lät mest när jag i-n-t-e slog någon strike. För att inte tala om hur det lät när han, turligen, strike:ade.
Myggen har också gjort entré. Om kvällarna blir det en del myggbett. Thomas är övertygad om att de emigrerat från Afrika och således bär på malaria. Hans räddning heter Salubrin. I förmiddags när jag kom upp på hotellrummet efter att ha kollat mejlen i lobbyn möttes jag av stickande doft som slog upp som en kemikalisk spjutspets mot ögonen.
Konversationen som följde:
- Vafan har du gjort?
- Blivit myggbiten.
- Och?
- Ja, det kan vara malaria.
- Nej.
- Jo. Jag har tagit Salubrin, men det försvinner inte. Titta!
- Sluta pilla på det då.
- Det spelar väl för fan ingen roll. Jag har ju badat i Salubrin, det ska försvinna.
- Var du tvungen att bada hela rummet med Salubrin? Det stinker ända ut i trappen.
- Ju färre mygg desto bättre.
Det finns egentligen inte ord för att berätta allt som händer, men jag ska försöka mig på en sista. Den här är bara 10 minuter gammal och får avsluta dagens bloggande.
Scenario:
Thomas kommer nerspringande från rummet till lobbyn där jag sitter och skriver i bloggen och berättar om en gigantisk spindel som han har hittat på soffan i rummet.
- Va fan ska jag göra! Jag ringde Berglund och frågade om den kunde vara gifitig men han trodde inte det. Men det kan man fan inte lita på.
- Döda den då?
- Nej för fan, den kan ju vara giftig. Jag började bära ut soffan på balkongen, men när jag kom halvvägs..... Den är fan för bred! Och dessutom är där en sån här stor (visar mellan tummen och pekfingret) mygga också, jag kan inte vara kvar där.
Nu är jag på hemmaplan och kan tyvärr inte delge information om hur läget är på Cypern. Dock har jag kommit över en del bildmaterial från det så kallade "sabotaget" från premiärmatchen. Det såg ut ungefär såhär.... ...
Okej. Jag börjar med att ursäkta mig för dröjsmålet till det här, mitt sista, blogginlägg från denna mest makalösa vistelse på Cypern. Hoppas ni har överseende med detta, för nu kommer avslutningen. Torsdag "Dyra jackor, existentialism och fulla b...
I morse fick vi besked om att Björck, Vlora och Iffie är spelklara vilket har lättat stämningen avsevärt här nere. Det kändes nästan som att man började tappa sin trovärdighet i helgen, eftersom inget man försökte verkade gå i lås. Nu är alla åter gl...
Idag spelades seriepremiären. Matchen gick mellan fjolårstvåan Nea Salamina och fjolårselvan (av 14) Apollon (inte att förväxlas med det särskrivna ordet med samma stavning). Apollon liksom många andra lag i ligan har inför säsongen förstärkt med utl...
Thomas ligger nu på soffan i Vlora och Björcks lägenhet och summerar dagen som har gått. Thomas berättar, jag skriver. 00:45 - Palmen lämnar Cypern 00:46 - Efterfest börjar. Gäster: Thomas 00:48 - Efterfest slut. 00:52 - Thomas går till sängs. 03:1...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
|||||
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
|||
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
|||
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 |
31 |
|||||
|