I morse fick vi besked om att Björck, Vlora och Iffie är spelklara vilket har lättat stämningen avsevärt här nere. Det kändes nästan som att man började tappa sin trovärdighet i helgen, eftersom inget man försökte verkade gå i lås. Nu är alla åter glada och ser fram emot att få spela match på söndag.

De senaste två dagarna har väl varit relativt lugna här nere, varför det inte riktigt har funnits så mycket att blogga om. Men jag ska försöka förlusta er med ett och annat.

Iffie anlände igår morse, väldigt tidigt. Hennes plan landade i Larnaca kl. 03:00 lokal tid. Jag skulle åka med Costas (Presidenten) för att plocka upp henne. Bestämde under eftermiddagen att Costas skulle hämta upp mig vid tjejernas lägenhet strax efter två för att hinna till flygplatsen i tid. Jag lämnade Thomas ensam strax efter klockan åtta och styrde skutan (hyrbilen) mot lägenheten där jag slappade med Björck och Vlora innan de gick och la sig. Jag passade på att försöka sova en timme på soffan och ställde klockan för att hinna går ner i tid innan Costas skulle plocka upp mig.

01:45 ringde alarmet och som en yrvaken storm dundrade jag upp ur soffan och ner på parkeringen där jag väntade.

Och väntade.

Och väntade..

Och väntade...

Till slut blev klockan 03:15 och innan dess hade jag hunnit skicka flertalet sms samt försökt ringa Costas utan någon som helst respons. Helt plötsligt blev jag ganska säker på att jag antagligen bara hade drömt att jag skulle följa med och plocka upp Iffie, eller att det helt enkelt var fel dag. Jag lämnade därför lekplatsen som jag hade suttit och gungat på i en dryg timme och gick upp för att lägga mig i soffan och slumra vidare.

Då ringer Costas.

- Hey Markos (Markus på grekiska).

- Yes Costas, where are you?

- Hey Markos. Markos are you there?

- Yes..... Costas?

- Yes Markos. I must have fallen asleep.

- Oh, really? I thought you picked me up like an hour ago?

...... eller så sa jag inte riktigt.

Men i alla fall så kom vi fram till att det vore trist för Iffie om hon skulle stå och vänta på att vi skulle vakna, så Costas tog kontakt med Iffie som tog första bästa taxi till lägenheten där Mr. Presidente mötte upp och gjorde sig förtjänt av att bära upp Iffies miniresväska (gigantisk!).

Iffie var måttligt nöjd med vad hon fick se och går redan under epitetet "crazy", efter endast en träning. Fråga mig inte varför......

Har förstått att ni där hemma inte kan få nog av Mr. Thomas Mårtensson, så därför ska jag inte spara på krutet. Något som jag inte lyckats få med i tidigare berättelser handlar om toapapper.

Thomas har i vanlig ordning packat halva sin resväska med mediciner, ett litet hörn med kläder och resten med..... toarullar! Sådana dryga som rymmer typ 250 meter papper på lika mycket plats som en annan rymmer 100 meter. Vilket ju innebär att pappret är snarare som sandpapper än just toapapper.

Och varför nu detta då? Ja, det kan man undra. Häromdagen tog jag tillfället i akt att fråga.

- Varför har du egna toarullar med dig?

- Pappret här nere är som sandpapper.

- Nej, jämfört med det du har med dig så är det som bomull.

- Det spelar ingen roll. Det går iaf inte att använda det. I sånna här länder så är det preparerat med massa kemikalier som är känsliga för ändtarmen. Inte konstigt turister blir sjuka.

Igår var vi iväg och bowlade, igen, efter träningen. Space Bowl kunde förutom bowlingen erbjuda den hittills godaste maten. Space sandwich. En clubsandwich med grillat kycklingbröst och en ordentligt god sås. Sås som annars är en bristvara här nere bland torrgrillad kyckling och gris var efterlängtat.

Efter maten trodde Thomas att han med sitt lag skulle ta revansch för förlusten senast, men icke. Trots att Thomas hade betydligt mer tur och gick en 160-runda så hjälpte det föga. Bowlingdrottningen Skevi (en spelare i laget) hade en dålig dag och landade strax under 200. Yoda, till vardags libero i Nea Salamina, visade också prov på färdigheter i bowling och var en starkt bidragande orsak till varför mitt lag än en gång gick segrande ur det prestigefyllda mötet. Min egen insats ska som vanligt inte förringas. Laget kan tacka mig för de 76 poäng som jag skramlade ihop, för utan dem hade vi aldrig vunnit!

Dagen som gått började på gymmet i sedvanlig ordning. Thomas, som inte får nog av sig själv, gick som vanligt sitt spegelpass på 1 timme och 20 minuter. Spegelpass? undrar ni... Det är så enkelt som det låter. Han går med två hantlar som han knappt orkar lyfta sen testar han samtliga speglar på hela gymmet och säger tyst för sig själv "Jävrar vad stor man har blivit", samtidigt som han försöker lyfta en av två hantlar för att kunna titta extra noga på ärmen med uppkavlad tröja.

Batteriet börjar dö på datorn.

Ikväll har vi varit på Hamlet Pub & Sportsbar och tittat på matchen mellan Anorthosis och Inter. En rökig upplevelse, minst sagt. Precis som överallt annars i medelhavsländerna så röker 90% av befolkningen och eftersom det inte finns något rökförbud nära pubarna så är det inte utan att man får tvätta sina kläder efter en kväll.

Jag avslutar med att citera Iffie:

"I wouldn't be surprised if my shit smells like smoke tomorrow."

 

Anna

6 november 2008 08:29

Får du någon av tjejerna att ta över bloggen när du åker hem, vi vill ju fortsätta läsa om Cypernäventyret?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är jag på hemmaplan och kan tyvärr inte delge information om hur läget är på Cypern. Dock har jag kommit över en del bildmaterial från det så kallade "sabotaget" från premiärmatchen.   Det såg ut ungefär såhär....     ...

Okej. Jag börjar med att ursäkta mig för dröjsmålet till det här, mitt sista, blogginlägg från denna mest makalösa vistelse på Cypern. Hoppas ni har överseende med detta, för nu kommer avslutningen.   Torsdag  "Dyra jackor, existentialism och fulla b...

Idag spelades seriepremiären. Matchen gick mellan fjolårstvåan Nea Salamina och fjolårselvan (av 14) Apollon (inte att förväxlas med det särskrivna ordet med samma stavning). Apollon liksom många andra lag i ligan har inför säsongen förstärkt med utl...

Thomas ligger nu på soffan i Vlora och Björcks lägenhet och summerar dagen som har gått. Thomas berättar, jag skriver.   00:45 - Palmen lämnar Cypern 00:46 - Efterfest börjar. Gäster: Thomas 00:48 - Efterfest slut. 00:52 - Thomas går till sängs. 03:1...

Nu är det lördagsmorgon och solen kikar in från balkongen. Jag och Thomas har varit gäster hos Vlora och Björck över natten och har just intagit resans, hittills, mest spektakulära frukost; cornflakes med mjölk.   Igår var jag, Vlora, Björck på nattk...