Nyligen hemkommen från middagen vi var bjudna till. Det var en kick-off fest för hela föreningen Salaminas. Förutom damlaget i fotboll har man, som jag nämnt, herrlag i fotboll samt ett herrlag i volleyboll som tydligen ska vara ett av Cyperns bästa - vad det nu ger för eko i volleybollvärlden!

Det var mycket Cyprioter, om man säger. Många som av åldern att döma, varit med ett tag.

Det bjöds på en härlig buffé till mat med en Cypriotisk delikatess som jag inte minns vad den hette. Dock var den gjord på mjölk och smakade faktiskt riktigt gott. De lovade att jag skulle få färdigblandade ingredienser med mig hem till Sverige.

Liksom i många länder vid de här breddgraderna hör det till traditionen att dansa när det bjuds på fest. Gärna till inhemsk musik som vi turister inte förstår ett dugg av. Och när pratkvarnen i laget, Maria, bjöd upp Thomas till dans var han inte sen att tacka nej. Inför 200 personer visade Thomas upp sina färdigheter och lyckades slutligen locka dit mig, Palmen, Vlora och Björck. Att Palmen inte är något vidare på att hålla takten har vi fått bevisat förut. Jag kan säga som så att hans keyboard-skills till BWO spräcker alla rekord jämfört med hans förmåga att hitta rätt steg i dansen. Men vi hade åtminstonde riktigt roligt.

Eftersom det är träning imorgon valde vi att föregå med gott exempel genom att lämna partajet en aning tidigare än de andra.

Nu är vi tillbaka på hotellet och nu ska jag gå och lägga mig. Imorgon är det träning kl. 10:00 och jag behöver sova. Tyvärr har bilderna på Thomas cancersvulst uteblivit, men jag räknar med att ladda upp en hel del bilder imorgon. Dels på cancersvulsten - givetvis - men också på Björck och Vloras boende och lite mingelbilder från middagen ikväll.

Så långt.

/Nille

Dagen har väl inte varit riktigt så som jag hade väntat mig att den skulle vara.

För det första hoppades jag få sova ut ordentligt. Något som verkade lovande då jag lyckades förhandla med Thomas så att han blev tyst. Genom att ta kontroll över AC:n och sänka temperaturen till 16 grader gick han med på att vara tyst om jag stängde av fläktverket! Tro det eller ej, men strax efter midnatt var Thomas tyst som en mus.

Men att ta ut något i förskott är som vanligt inget att föredra. Klockan halv sex kom Palmen och knackade på dörren och undrade om vi skulle följa med och träna. Palmen som inte syntes till på hela kvällen igår hade gått och lagt sig redan klockan nio och var med andra ord pigg som en mört när han insisterade på att ta med oss till gymmet. Inte ens Thomas nappade. En timme senare var han tillbaka och övertalade Thomas som följde med honom. Jag sov vidare...

Vi möttes upp vid frukost runt nio och planerade en biltur till centrala Limassol och äta lunch med Vlora och Björck. Mitt eminenta lokalsinne (läs gårdagens inlägg) skulle komma till använding då vi skulle hitta till lägenheten som tjejerna bor i. I sedvanlig ordning satte sig Palmen framför ratten, jag i passagerarsätet och Thomas i det evigt gnällande baksätet.

12 km är avståndet från hotellet till tjejernas lägenhet. Att det tog oss närmare tre timmar att komma dit har sina förklaringar. Vill inte påstå att det helt och hållet var Palmens och Thomas fel, men de distraherade mig helt enkelt. Kort och gott så körde vi rätt, men vid fel avfart! Att det sedan tog 2½ timme att komma rätt igen beror väl snarare på att jag ville se Limassol i sin helhet än att vi inte hittade vägen......

Under tiden som Palmen, men jag i synnerhet, utforskade Limassol så upptäckte Thomas en, enligt honom, elakartad cancersvulst på sin vad. För att inte oroa eventuella läsare så handlar det om en vanlig leverfläck. Thomas däremot sitter just nu uppe på hotellrummet och fotar cancersvulsten som han sedermera kommer att MMS:a till sin husdoktor för en analys. För att hjälpa Thomas i hans sökande till diagnos kommer jag senare ikväll att lägga upp en bildserie på svulsten så att alla kan dela med sig av sina kunskaper om, just det, leverfläckar.

Vi blev sedan upphämtade av Costas som ledsagade oss till tjejernas lägenhet där de själva låg och sov. De var uppe tidigt i morse (05.30 lokal tid) för att åka på en hälsoundersökning. Därefter träffade de självaste borgmästaren för Limassol som var glad över att ha dem på besök. Coolt.

Thomas och Ulf har blivit nominerade till Fotbollsgalan som årets tränare tillsammans med de tre stora namnen: Andrée Jeglertz, Daniel Pettersson och Jörgen Pettersson. Det är ganska häftigt. Och skönt. Thomas infann sig i ett tillstånd av total eufori varför han för en stund glömde såväl feber, cancersvulst som blindtarmsbesvär.

Ikväll är vi bjudna till middag med Salaminas herrlag och några tjejer från laget tillsammans med styrelse och tränare, som jag förstått det. Ska bli kul att träffa alla. Herrarna i Salaminas spelar i den Cypriotiska andraligan.

Thomas och Ulf har nyss träffat Anthonio (tränaren för laget) och pratat igenom upplägget för vistelsen. Ulf-Thomas kommer att ta hand om träningarna imorgon tisdag samt torsdag och Thomas tar tillsammans med Anthonio (Ulf åker hem lördag morgon) hand om lördagsträningen som blir förberedande inför stundande seriepremiär på söndag.

Nu ska jag gå och göra mig redo för middag.

Operation cancersvulst to come.....

/Nille

Då var vi tillbaka. Episkopiana Hotel är det som gäller för mig, Thomas och Uffe P - alltså samma hotell som vi bodde på när vi var här på träningsläger med hela truppen i våras. Allt för att Thomas insisterade på att åka hit igen.

"Vi blev ju inte dåliga av maten, och d-e-t är bra!"

Så lät Thomas mycket övertygande formulering till varför vi skulle återvända hit, när vi hade chansen att välja mellan nybyggda, lyxiga lägenheter eller om vi önskade en annan lösning till boende.

Som sagt. Vår inkvartering jämfört med tjejernas, som just nu endast är Björck och Vlora (Iffie anländer om en vecka). Jag och Palmen kom ganska snart fram till vilken nitlott vi hade dragit när vi låtit Thomas bestämma att vi skulle bo på Episkopiana. Lägenheten som tjejerna bor i är nämligen "brand new" som Costas (El Presidente) beskrev det. Och mycket riktigt. De var så "brand new" att instruktionsboken till spisen kvar i ugnen. Därtill ett alldeles enastående kök, med bardisk i anslutning till vardagsrummet med en stor flatscreen och en soffgrupp. I övrigt fick de nöja sig med vars ett sovrum och två badrum. Att det dessutom är mitt inne i Centrala Limassol, endast två minuter från smeten, gjorde varken mig eller Palmen mindre avundsjuka. Thomas var dock mycket säker på sin sak; "De har bra mat på Episkopiana".

Vi anlände tio minuter senare, cirka 04:20 lokal tid, till Hotellet. Jag drog ännu en nitlott och fick tillägna natten (och 13 nätter till) i ett dubbelrum med en hispig Thomas Mårtensson i sitt esse. Palmen fick enligt egen utsago en god natts sömn. Ett privilegium jag inte kan stoltsera med.

Thomas upptäckte ganska snabbt en hel del småkryp som tydligen hade invaderat hans säng. Att han har skarp syn råder det inte längre några tvivel om. Jag har ännu inte sett röken av "myrorna med vingar" som har fått Thomas att alldeles nyss börja förhandla med receptionen om att få byta rum! Det var för varmt. Det var för kallt. Och risken för att smittas av malaria ska vi inte tala om. Den enda lugna stunden jag fick var när han gick ner i receptionen klockan fem på morgonen och köpte vatten så han kunde skölja ner sina magnesyl-tabletter (blodtryckstabletter).

Idag har vi annars hunnit med att titta på en vänskapsmatch mellan Salaminas och det lag i serien som slutade sist ifjol. Salaminas spelade faktiskt ganska högt över vår förväntan. Björck och Vlora spelade sista 45 minuterna och fick lite fart på spelet.

Till matchen körde vi bil, eller ja, Palmen körde. Vänstertrafik som bekant, men för en gammal erfaren man som Ulf var det naturligtvis inga som helst problem. Och alla som någonsin ifrågasatt mitt lokalsinne kan omvärdera. Jag - hör och häpna - satt fram och guidade oss från hotellet till bensinmacken runt hörnet längre ner i kvarteret. Vi hittade dessutom tillbaka. Som om jag inte hade fått nog vågade jag mig på att lista ut vägen till Larnaca varifrån vi kom igår natt, och även om vi slog följe med Costas efter halva vägen så var det jag som såg till att vi hittade hem på tillbakavägen. Jag är givetvis mycket stolt över mig själv. Framförallt med tanke på några dåliga minnen från centrala Berlin för några somrar sedan (inte sant Sofie och Jöns?).

Vi har just intagit en trevlig middag och planerar en lugn kväll här på Episkopiana Hotel. Jag har preparerat nessesären med några morfinsprutor som jag har tänkt använda på Thomas innan jag går och lägger mig. Det gör nog oss båda gott.

Imorgon fortsätter äventyret. På planeringen har Thomas: frukost - sola - smörja knoppen - sola - sola och...... sola.

Jag och Palmen blir upphämtade av Costas som ska visa oss runt i Limassol med omnejd. En inte alltför djärv gissning är att jag inhandlar ett par sandaler, något av en bristvara i min packning.

Det var allt för idag.

Tack och hej!

/Nille